Far hävdar att ilska alltid, alltid, alltid bottnar i rädsla.
streckgubbe
![streckgubbe](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiP6dXdWm7WUnzGm5VxOqh52dbJ0gyUL51YYIf7N5WoBcUu0ibVULF-Z7MSKfg6vag6YeJ4PQCpZWAB2GR5Ivk-ln3nsQPYn_ojrx4u50OGrhAQdcFrztFPXspJBZjz_BDRHpwPZZKOFRbY/s748/streckgubbe.png)
lördag 28 januari 2012
söndag 8 januari 2012
2012 är horibelt och jag vill gömma mig mer än någonsin
Finns det något gemensamt mål för hela mänskligheten? Eller ett mål som varje enskild individ eftersträvar? Att vara lycklig? (kanske)
Varför finner jag att människor som anser sig vara lyckliga (vad det nu innebär för just dem) ofta är ointressanta. Vad är en lycklig människa? Vad är så åtråvärt med lycka? Alla har någon gång fått en smak av vad lycka egentligen är, tror jag (även om vi inte kände igen känslan som lycka för än efteråt), vissa mer än andra. Många påstår att lycka grundas i ständigt positivt tänkande, (att ta vara på guldögonblicken i vardagen, haha) att inte låta sig slås ner. Min far hävdar att ultimat lycka (för honom) är att ha barn. Han är övertygad om att han inte hade funnit "de där guldögonblicken" utan sina barn.
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEgxJMii3joweiKNZRLB1JobK_avuYzRWka0aQuvxVmnumBwXzOnifRKy7AQ0LAAh9LjOcW4txpanDAPiORT9hhg6_2Yr_bDFg9p2a4iVhM0oI0WldaGaWEAsf78jZsgcnjI8kdArUBQ_X/s1600/lycka.png)
Jag har ingen aning, eftersom jag själv varken har egna barn eller tycker om dem. Jag vet inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)