BARA HALVA SANNINGEN

...skrek jag tyst, skrattade kanske. Var - blev möjligtgvis rädd för att någonsin igen skriva jag eller äta. Håller fast vid preteritum för att inte blottas totalt (och för att presens är blagh).

Det bästa av människan.

Lika jäkla dum som vanligt, mest för att jag inte vågade. Vågar i alla fall låta bli vi (det är ju bara jag kvar).

Är jag elak igen?